Corsu

  Sustantivu

pruverbiu s. m.

  1. sprissione breve chì, suvente in sensu figuratu, esprime avvertemente;

  Prununzia

  • [pruverbiu]
  • IPA: /pru'wɛrbju/

  Sillabazione

pru | ver | biu

 Etimulugia

Di u latinu "proverbium", chì ha u listessu significatu.

  Parolle currelate

mottu, frase, dettu

  Traduzzione


Sicilianu

  Sustantivu

pruverbiu

  1. pruverbiu